Sitter nu här i Frankrike och jag reflekterar en hel del över min resa som tränare. Efter en lång säsong känner jag behovet av att ladda om batterierna, att hitta ny inspiration och vägledning för min fortsatta utveckling. För mig har alltid strävan efter att bli en bättre coach och en bättre människa varit viktigt, och nu sitter jag här och ställer mig frågan: Vad nu? Vad är nästa steg?
I 5 år har jag och Marina nu känt varandra, tränaren här i Frankrike, en fantastisk tränare och värdefull vän. Våra vägar korsades i Italien, och jag kunde aldrig ha förutsett att vi skulle hamna här. Frankrike har alltid legat mig varmt om hjärtat, den franska handbollsskolan inspirerar mig på många sätt, och möjligheten att kombinera den med min skandinaviska bakgrund och influenser från den spanska handbollen har varit en otrolig utvecklingsresa för mig som tränare, och den resan vill jag bara fortsätta, för det är något magiskt med denna blandning av handbollskulturer, det är nog där jag finner min största inspiration i utvecklingen av sporten och hur vi kan jobba med den individuella tekniken.
Så ja, vad gör jag om 1,2, 5 år? Jadu, inte ens jag vet själv riktigt, det är ett hav av känslor, tankar, idéer och möjligheter. Har i alla fall förstått att jag inte ska tvinga fram något eller stressa och Marina gjorde det ganska tydligt för mig igår:
If you're not happy, move on, do what makes you happy. If you're happy, stay!